Idag var det alltså dags för maxning i knäböj och just nu är det blandade känslor. Mitt uppsatta mål tidigare under hösten var 135kg och det var jag ju tämligen säker på att jag skulle klara med tanke på förra veckans rekord på 7*130kg eller 4*132,5kg innan det. 135kg tog jag också utan större bekymmer, så målet var uppnått och allt därefter borde jag ju se som bonus.
Efter 135kg lastade jag på 140kg och under böjen tappade jag formen lite på vägen upp efter studsen, vilket gjorde att jag föll lite framåt och nedåt. Jag lyckades dock rädda upp det och fick bak stången och sedan även upp den. Det tog ordentligt på krafterna, men jag bestämde mig för att testa på 145kg ändå för att inte gräma mig i efterhand. Jag blev dock lite rädd för vikten och lyckades inte tro på det innan lyftet med tanke på hur svårt jag hade det med 140kg. Man kan nog säga att jag failade redan innan jag lyft ut stången och jag blev sittandes på huk i stort sätt direkt.
140kg är ändå 5kg mer än mitt mål och jag är så klart jävligt nöjd, men samtidigt kan jag inte låta bli att vara lite besviken. Efter förra veckan hade jag hoppats på lite mer. Jag kanske skulle testat 142,5kg istället för 145, men tror att jag hade failat på den också då jag redan tappat psyket.
Imorgon är det bänkpress och där har jag ju redan uppnått mitt mål, så ökar jag mer imorgon blir allting bonus!
Bara att stega ut med en vikt man inte tagit förr kan kännas så förbannat tungt att man tappar sugen tycker jag. Trots att man teoretiskt borde klara 10-20 kilo till.
SvaraRaderaJa, jag tror också att det kan vara mycket psykiskt här. En del rekommenderar ju att man kör rack walk outs eller vad de kallas där man lägger på en tyngre vikt och bara går ut och står där och sedan tillbaka. Detta för att vänja sig vid att ha en tyngre vikt på ryggen. Det kanske kan vara något, speciellt inför en maxning. Jag tror faktiskt att jag ska ta och testa det nästa gång jag ska köra en maxningsvecka, alternativt lägga in det lite då och då för att få in vanan. :)
Radera